Resurser och förluster i elevens värld 1 (4)

Leave a Comment

IMG_0934

Jag lovade ju i mitt förra inlägg att detta skulle bli lite mera teoretiskt.

Skollagen 1 kap 5§ fastställer att ”Utbildningen ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet” i de kommande fyra inläggen kommer jag att koppla forskning till skolverksamhet. Forskning som så vitt jag kunnat finna inte är speciellt känd inom skolans område, i vart fall inte i Sverige.

Detta första inlägg tar sin grund i erfarenheten att det finns ett antal barn/ungdomar som vi inte riktigt förstår. De verkar inte vara speciellt intresserade av att studera och en del av dem stör undervisningen i betydande omfattning. Ofta hittar vi i skolan orsaker vars lösningar vi inte själva helt förfogar över t.ex. familjesituation, psykisk ohälsa hos barnet m.m. Jag kommer här att beskriva en teori som kan hjälpa oss att rikta fokus mot det som vi helt förfogar över nämligen undervisningen. Det är inte min mening att alla svårigheter helt och hållet kan lösas inom skolans verksamhet, men det är definitivt min uppfattning att vi kan lösa mera än vad vi gör idag.

Så öppna sinnet så kör vi!

Conservation of Resources

Hobfoll, S.E. (1989). Conservation of resources: A new attempt at conceptualizing stress. American Psychologist, 44, 513-524.

En teori kring stress och hur den påverkar oss till produktiva och kontraproduktiva försök att reducera stressen. Jag kommer här att försöka beskriva en ny möjlighet att förstå elevers beteende. En av flera möjliga och rimliga infallsvinklar.

Människor strävar efter att behålla, skydda och bygga upp resurser och att det som är hotande, och alltså stressande, är risken att förlora eller den faktiska förlusten av dessa resurser. Även en utebliven förväntad ”belöning” har samma effekt.

Resurser finns av många olika varianter: pengar, tid, kunskaper, vänskapsband, social position, hälsa mm.

När en resurs hotas, eller förloras finns några typiska reaktionsmönster:

  1. Arbeta hårt för att återvinna den.
  2. Arbeta hårt för att kompensera sig med en annan resurs.
  3. Omvärdera värdet av den förlorade resursen.

Flyttar vi detta till skolans värld och begränsar oss till ”kunskapssamlandet” och en tänkt situation där eleven har misslyckats med att nå en önskad kunskap. Här ser vi då att reaktionsmönster nr 1 är klart produktivt och har goda förutsättningar att med rätt handledning av läraren lösa problemet. ”Väljer” eleven i stället nr 2 och arbetar för att vinna resursen ”respekt” hos sina klasskamrater via t.ex. ett störande beteende kvarstår problemet och ytterligare ett har uppstått. Blir alternativ nr 3 ”lösningen” och består av att nedvärdera värdet av kunskaper och skolgång rör vi oss i en än mera negativ riktning.

Detta betyder att hålla ögonen öppna för situationer där en elev upplever förluster, eller utebliven ”belöning” för en investerad resurs, är ett sätt att upptäcka behov av stöd att välja ett produktivt sätt att hantera läget.

Att också tänka i förlusttermer när elever visar beteenden som är kontraproduktiva visavi kunskapssamlandet har goda förutsättningar att ge nya idéer på stödjande åtgärder. Vi har idag elever där förlusten och valet av en kontraproduktiv ”lösning” kan ligga en avsevärd tid bakåt i tiden.

Att alltid utgå ifrån att det kan finnas något i själva kunskapssamlandet som är orsaken till kontraproduktiva beteenden bör vara förstahandsförklaringen, snarare än att förlägga orsaken till något som vi inte förfogar över och därför inte så lätt kan påverka. En ytterligare fördel med denna infallsvinkel är att vi med högburet huvud kan möta de andra aktörerna om det visar sig att en elevs svårigheter inte primärt har en pedagogisk bakgrund, och vi behöver deras insatser.

Så något mera om teorin.

En resurs kan användas för att vinna en annan mera önskvärd resurs. Tid kan investeras för att vinna kunskaper. Vanligt förekommande i skolan, men ibland blir det inte så. Vad kan då teorin säga om varför tiden inte investeras?

En förklaring är att kunskaperna inte uppfattas som värdefullare än tiden.

En annan att eleven har provat att investera tid, men inte fått ett tydligt besked på om några kunskaper blivit resultatet. Kanske har inte resultatet blivit så bra som eleven förväntat sig.

Hobfoll förde in resurser och förluster i sin modell för att göra stressforskningen vetenskapligt hållbar. Det gamla synsättet att stress uppstår när våra resurser inte räcker till för de utmaningar vi ställs inför skapar en cirkeldefinition och hindrar på så sätt en ”renlärig” forskning.

Googla gärna på teorin för ytterligare detaljer.