Self Determination Theory, om motivation. 2(4)

1 Comment

Skanbarnen 4

Bristen på motivation hos våra unga framförs ganska ofta som en orsak till bristande studieresultat. Om man låter sig nöja med den förklaringen får man nog acceptera att man abdikerat från sin funktion som pedagog.

Låt oss titta lite på vad forskningen har att säga om motivation, och särskilt då

Richard M. Ryan and Edward L. Deci; Intrinsic and Extrinsic Motivations: Classic Definitions and New Directions Contemporary Educational Psychology 25, 54–67 (2000) available online at http://www.idealibrary.com

De idéer som framförs i denna rapport har senare kommit att samlas under begreppet Self Determination Theory eller SDT. Googling på det begreppet ger vid handen att konceptet används i hela skoldistrikt i USA och även börjar dyka upp i artiklar i Sverige. Kanske främst i gränslandet mellan skola och idrott.

Motivation kan enklast förklaras som det som driver oss till en aktivitet, att vi gör något.

Motivation brukar också indelas i yttre och inre motivation.

Motivation kan läggas ut på en skala från helt omotiverad (amotiverad) till helt motiverad dvs man gör något bara för att man tycker om att göra det, inte för att det har något mål eller syfte. En dröm för pedagogen vore naturligtvis att eleverna var helt motiverad för studierna, så är nu sällan fallet. Hur gör man då för att förflytta eleven från amotiverad till en tillräcklig motivationsnivå.

I SDT finns en taxonomi för olika nivåer av motivation. Taxonomin skall inte uppfattas som en ”utvecklingskurva” utan just som en taxonomi. En individ kan mycket väl befinna sig på en nivå utan att för den skull tidigare ha befunnit sig på en ”lägre” nivå.

  1. Vi gör något för yttre belöning eller för att undvika straff eller ogillande.
  2. Vi gör något för den uppskattning vi får från andra och en begynnande känsla av inre tillfredsställelse med det vi uträttat.
  3. Vi värdesätter aktiviteten men framförallt det mål som aktiviteten leder mot.
  4. Vi har helt accepterat de uppoffringar som aktiviteten kräver och genomför den som något värdefullt i sig, men målet är fortfarande viktigt.
  5. Vi genomför aktiviteten för att vi tycker om den oavsett om den har ett mål eller ej.

Punkterna 1-3 är till sin huvudsak att betrakta som yttre motivation, medans punkten 4 till övervägande del och punkt 5 helt är att betrakta som inre motivation.

Teorin ställer, baserat på forskning, upp några villkor för att en aktivitet skall kunna vinna motivationsnivå 4-5, men även för förflyttningar på skalan i denna riktning.

  1. En relation till den miljö i vilken aktiviteten skall försiggå.
  2. En rimlig nivå av autonomi, frihet att utföra aktiviteten eller ej, alternativt hur den skall utföras.
  3. Att utförandet av aktiviteten ligger inom individens kompetens, helst tar en stor del av individens kompetens i anspråk, eller rent av leder till ökad kompetens.

Autonomin är av särskild betydelse vid förflyttning från nivå 3 till 4.

Om aktiviteten upplevs som intressant av individen är det en klar fördel men inte ett oavvisligt villkor.

Detta är knappast något nytt för lärare om vi klär det i lite andra ord:

Vad som blir tydligt i SDT är att dessa tre faktorer samtliga måste vara i rimlig mån tillgodosedda. Ett bra tillstånd på en faktor kompenserar inte för ett bristfälligt tillstånd på en annan.

 

Teorin pekar också på några fallgropar:

Yttre belöningar är tveeggade, då det verkar som att motivationen kraftigt minskar eller helt upphör om/när den yttre belöningen upphör, samt att det då blir svårt att förflytta sig mot en inre motivator.

En strikt kontroll med ingen eller liten autonomi motverkar också processen mot en kraftigare inre motivation.

Att verksamheten i skolan helt och hållet skulle kunna nå nivå 5 är förmodligen en utopi för de allra flesta eleverna. En strävan att lägga upp verksamheten så att blir möjligt att lämna nivå 1 är dock både rimlig och nödvändig.