Stoltheten i yrket

Leave a Comment

IMG_1056

 

Att vara lärare är ett av de finaste yrken man kan ha. Det finns visserligen många som hävdar det om sitt yrke. Det är inget problem, alla som hävdar det har säkert ur någon aspekt rätt, och med den inställningen till sitt yrke gör man ett bättre jobb och känner tillfredställelse.

Så åter till just läraryrket. Om man gör klart för sig själv vilket uppdrag man i grunden har och inte fastnar kring formalia och slutresultatet av sina insatser ökar chanserna för att man får uppleva stolthet. Egentligen är det ju bara de lärare som får glädjen att överlämna ett yrkesbevis eller examensbevis som till fullo ser ”slutresultatet”, och kanske inte ens de för sedan skall ju den forne eleven med hjälp av sin kompetens forma sitt liv.

Nej stoltheten måste grunda sig på de små steg som varje elev tar och den allt större förmågan att hantera de utmaningar de ställs inför. Att känna att man medverkar till att en individ med hjälp av det stöd/undervisning man som lärare ger alltmer finner sin väg i tillvaron.

Det är viktigt att varje elev och lärare får ögonen på dessa små steg, ser att det faktiskt går framåt, oavsett från vilket trappsteg steget tagits. Lyckas man med detta kanske det går att skaka av sig lite av den olust som infinner sig när braskande tidningsrubriker helt fokuserar på betygen och slutresultaten. Naturligtvis är dessa viktiga, men det är genom att uppmärksamma de små stegen som vi når goda resultat.

 

I mitt nästa inlägg skall jag beskriva en teori kring stress och resurser. Det handlar om människans inneboende vilja att samla på resurser och hur framgång eller misslyckande i denna aktivitet leder till både produktiva och kontraproduktiva beteenden.

Pass på det kommer att bli lite mera teoretiskt än mina tidigare tankar.